Jag känner mig allmänt frånvarande.
Tror inte jag riktigt har kunnat greppa situationen ännu.
Om två veckor flyttar vi, om två veckor är vi PÅ RIKTIGT ägare till ett fin fint hus i vår älskade lilla håla.
Vi har en söt liten hundvalp och jag är snart klar i skolan.
Livet börjar bli verkligt nu. Kanske därför jag inte kan greppa det.
När det blir så där påtaglit och verkligt.
Men långt där inne, bakom allt kämpande för att motstå verkligheten, känner jag ett lugn. En trygg känsla av att saker och ting kommer bli väldigt bra.
Att det är dags att börja leva på riktigt snart. Slippa skolan och bli vuxen på riktigt.
Långt där inne.
En gammal bild på en numera gammal Linda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar