I morgon är det den 2:e februari 2011.
Detta innebär att det är 22år sedan mamma krystade ut en jätteklump på BB i ljungby.
Jag kom till världen. En energisprudlande, gapig och hungrig unge med massor av hår!
22år senare sitter jag här och funderar på vad som hänt under alla dessa åren av mitt liv.
Likadant varje år, åldersnojja, tankar om vart man befinner sig, vart man ska varam borde vara, har gjort, borde ha gjort.
Jag har nog hunnit med ganska mycket under mina år endå. Men samtidigt känns det som jag missat mycket.
Jag har rest för lite, sett för lite, träffat för lite folk, roat mig för lite.
Samtidigt har jag snart gått ut min universitetsutbildning, tidigare gymnasiet, jobbat på flertalet ställen och skaffat mig erfarenhet. Jag har världens bästa man och bor i en härlig lägenhet på ett ställe som vi älskar, vi har precis fått vår lilla valp.
Jag har tagit en annan väg än många andra.
De flesta väljer att efter gymnasiet resa och se världen, festa och leva loppan för att senare plugga.
Jag gjorde tvärt om. Men vid närmare eftertanke är jag glad för det även om vägen varit jobbig.
Jag är 22år gammal (i morgon) och är klar med min kandidatutbildning i år. Förhoppningsvis har jag ett jobb innan skolan är slut och ett hus innan årets slut.
När vi jobbar båda två (Marcus och jag) har vi alla möjligheter i världen att spara pengaro ch unna och resor och annat.
Jag kan göra detta i tidig ålder istället för att vara klar i skolan vid så där en 30års åldern.
Jag tror faktiskt inte att jag ångrar så mycket i mitt liv. Det ska man inte göra.
För alla valen jag gjort har fört mig hit.
Till ett ställe jag älskar.
Jag får leva ett liv med härliga människor, en underbar man och med en bra utbildning i ryggen. Allt detta innan jag ens är 25år gammall. Det mina vänner, det känns tryggt!
I morgon ska Marcus fira min dag. Undrar vad han har i kikarn!
