Leffie

I torsdags förra veckan åkte vårt lilla hjärta med svärfar till Jämtland.
När de kom upp fick Leffie och Haya springa lösa och leka på hängnet.
När han sedan skulle ropa in dem båda så kommer bara Haya.
Efter det gick det tre dagar innan vi fick reda på att hon var borta. I ytterligare några dagar gick flertalet personer med hundar och letade efter henne, och områdena där upp är inte små mina vänner!
Tommy spenderade var vaken timme med att leta efter henne, åkte till grannbyar och talade med folk och körde längs vägarna utan ett enda spår.
Jag blev totalt förstörd och ställde in mig på att jag aldrig skulle få se min lilla loppa igen-
Tills andra dagen av konstant gråtande. Då insåg jag att jag måste hålla modet uppe och vara positiv.
På natten mellan måndagen och tisdagen innan vi skulle sova sa jag till marcus: Äsch, det är väl klart. När du kommer upp i morgon kommer hon känna det och komma fram.
På eftermiddagen i tisdags kom Marcus och svärmor upp. Och på kvällen vid nio tiden ringde telefonen.
Ett par hade hittat henne på sin trappa och tagit in henne.

Total lycka och glädjerus till max!
Jag kommer å se min älskade lilla bäbis igen!