Idag är en sån dag då jag känner att jag saknar mina vänner. Allihopa!
Jag har suttit med c-uppsatsen, städat och försökt få bort de skrämmande tankarna som jag inte riktigt kan styra.
Men det funkar liksom inte.
jag har inte sagt till Marcus ännu, om jobbet. Han jobbar fortfarande.
Hade behövt ha någon här, att avlasta lite med. Prata, skratta, gråta vad sjutton som helst.
Jag vill bara inte vara ensam just nu. Så är det.

Mitt "vuxna" liv påbörjas snart och här står jag som en vilsen femåring med fötterna inåt och huvudet lätt hängande. Jag har inte den blekaste aningen om hur mitt liv kommer se ut efter skolan. Jag, den planerande personen som jobbat sen hon var femton. Arbetslös är ett ord som jag vägrar förknippa mig själv med. De enda gångerna jag inte haft jobb efter mitt första sommarjobb är de gånger jag själv valt att inte ha något.
Det är inte så här det ska vara. Men det är väl dags att inse att man inte kan få allt här i världen.

Fast ett jobb måste man ju ha, så är det bara. Det stora problemet är att "sänka" sig till de nivåerna man försökt undvika. Jag har inte lagt tre år på universitet för att torka golv hos andra. Det är inget fel med dessa jobb det vet jag, missförstå mig inte. Det passar bara inte mig helt enkelt.

Tur att telefonen finns..

Härlig bild tagen i Jämtland!