Jag trodde det skulle vara lättare att ha en man som jobbar mycket än vad det är.
Jag är ju van sedan liten med en far som alltid haft eget och jobbat en hel massa.
Men det är jobbigt. Det är det.
Men jag är glad att Marcus jobbar. Han går verkligen in för det och han behöver utmaningen. Jag är stolt över honom. Och avundsjuk. Han klarar allt han ger sig in på, och bra dessutom.
Vet nog inget som han inte klarat eller varit duktig på?
Själv har jag ägnat stora delar av dagen till att tänka på vad jag vill göra efter skolan. vad jag ska jobba med. Och det värsta är att jag inte kunnat komma på en enda sak som jag egentligen är RIKTIGT bra på. Förutom att roa folk, men det kan jag ju inte jobba med.
Syyyyy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar