Flygande!

Jag tycker det är obehagligt när det plötsligt slår en att ytterligare en vecka bokstavligen talat har flugit förbi en!
Känns som igår när jag gnällde över att det var måndag och att jag inte orkade med en veckas skolgång. Men nu har fem dagar passerat utan att man hunnit blinka. Och det är konstigt tycker jag för min tid går så sakta. Nätterna känns som evigheter och jag vaknar flertalet gånger och undrar om det är dags att gå upp. När jag ställer klockan på tio minuter på tåget för att få slumra till lite känns det som att jag är borta i timmar. Utan att överdriva. Jag är trött jättestora delar av de flesta dagarna och tiden känns på något vis obefintlig, tills denna obehagliga känsla dyker upp. Vart tog tiden vägen?
Samtidigt måste jag medge att jag mår bra och det är efterlängtat! Men det liksom stör mig att jag inte kan få grepp om min tid. Tro nu inte att mina dagar passerar utan att jag gör något för jag sysselsätter mig minsann. Men kanske detta är ett steg i rätt riktning? Innan var tiden en så stor del av min vardag, allt kretsade kring tiden och dess disposition. Nu låter jag den mest gå och gör vad jag kan av den.
Vid närmare eftertanke gör det inget att tiden går snabbt eller långsamt, så länge man gör något utav den.
Det värmer inombords att kunna säga det. Jag mår bra.