Mitt i allt mitt donande här hemma går min hjärna på högvarv.
Jag är på tok för stressad vilket flertalet gånger tidigare visat sig vara dåligt för mig.
jag måste komma ner på jorden lite, sansa mig och rycka upp kragen och se allt det positiva som kommer ske.
Jag saknar mina vänner. Just nu känner jag mig välldigt ensam. De flesta av mina tjejkompisar bor långt borta och man kan liksom inte bara gå över på en kaffe liksom. Och det tär på mig. Just nu känns det som jag inte har det stöd jag hade behövt, men vad gör man liksom?
Dock är jag glad att jag har mitt lilla gäng här i Bjärnum, alla mina härliga boyfriends, pojkarna som alltid får mig att skratta hutlöst, som man alltid kan vara sig själv med. Killkompisar är lättare än tjejer, så är det bara. Och en lång tid nu har det varit grabbarna och jag. Och det älskar jag!
Dock hade det varit skönt att ha en tjej att vetlilera lite med då och då.
Life is this..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar