Betong

Känns som att jag går mot en betong vägg, om och om igen.
Fattar inte vad det är. Jag klarar knappt av att le. Känner mig går och trist. Orkar inte bry mig om något. Böckerna ligger på bordet och skriker efter mig men jag har fastnat på en uppgift och är nu förbannad över att inte förstå den.
Mitt största stöd är borta tre dagar denna veckan vilket försvårar pluggandet ännu mer.
Jag vill bort. Släppa allt och spendera tid med människor jag älskar, som jag behöver.
Men så lätt är inte livet. Jag får stanna på denna gråa plats till jag hittar en väg ut.
Jag får göra ett tappert försök att ordna upp mitt yttre för att kunna gå till jobbet. Försöka proppa i mig koffein i morgon för att orka råplugga hela dagen. men jag vill inte.
Vad hände med mig? Jag ger väl inte upp?
Sicken deprimerande blogg jag fick så där helt plötsligt.
Fan