blixtar och dunder!

USCH!
Jag är livrädd. Precis som när man var liten och väcktes av detta förskräckliga oväsen av åska och lysande himmel av alla blixtar. Då kunde man springa och väcka mamma och pappa, krypa ner hos dem och känna trygghet.
Visst kan åskan vara fin, spännande och ganska mysig. Om man sitter i svärföräldrarnas uterum med utsikt över sjön, ser alla blixtar och hör regnet ösa ner i sällskap med andra.
Men INTE när man sitter helt ensam i HBG!
Jag hatar åskan när jag är själv och tänker direkt på stackars syster sara om det åskar i Hässle och hon är ensam. Hon gillar absolut inte åskan!

Får höja ljudet på tv:n och gosa in mig bland alla kuddar. Värmen är olidlig men jag vågar inte ha fönstret öppet på natten när jag är ensam hemma.
Stackars mig.....