söndag, februari 28, 2010

Att leva med en dödlig sjukdom

Så heter programmet som jag tittar på just nu. Jag förstår inte varför jag alltid ska hålla på och titta på programm som jag blir så upprörd av.
Men på något sätt är det fängslande, intressant och en riktigt ögon öppnare.
Jag är trött på att vi människor tar allt för givet. Vi gnäller om lilla minsta och tycker synd om oss själva. Det är dags att vi öppnar ögonen.
Killen i programmet har en sjukdom som gör att han knappt har några muskler kvar i kroppen och han beräknas inte leva längre än till 20, han är 19 nu. Men ändå lever han i nuet, tar vara på tiden och ser positivt på sin egen framtid.
Jag blir så glad inombords av att se så starka personer, som trotts deras sjukdom lyckas inspirera andra.
Samtidigt är vi så många människor som är friska, har ett jobb eller pluggar etc, som ändå bara gnäller så fort något går emot oss. Livet är inte lätt, alla har det jobbigt, vissa värre än andra. Men utan att tänka efter sätter vi alltid oss själva i första hans och förväntar oss att all andra ska inse att det är mest synd om just mig. Vi sykller våra problem på andra saker för att slippa erkänna för oss själva att det är oss själva det beror på. Man är sin egen största fiende samtidigt som sin egen största idol. Vi måste lära oss att ingen annan än en själv kan styra ens liv. Det är jag som bestämmer hur jag själv ska må, man måste bara lära sig att tillåta sig själv att må bra. Ta tag i sitt liv istället för att gnälla. Möta sina dimoner och göra något bra av situationen istället för att gräva ner oss i ångset.
Jag håller fast vid mitt ord. Detta året ska i allafall bli ett bra år för mig. Även om problemen hopar sig och saker går emot mig. Jag lägger mig inte, det är min tur nu, jag vill må bra och vara glad. Jag ska ta vara på allt positivt detta året och lära mig av mina misstag under vägen. Jag vet att detta låter som en jävla predikan men om ni tänker efter så har jag faktiskt rätt. Positiva tankar föder positiva handlingar. Man måste bara inse det.
SYS

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar