Äslakde

Usch. När jag ser på små barn som lider av diverse sjukdommar så får jag dåligt samvete.
Vi människor klagar på ALLT.
Lilla minsta motgång så klagar vi.
Barn är nog det bästa i denna värld.
Blir så fruktansvärt rörd av att se sånt här. Men samtidigt är det beundransvärt hur dessa barn klarar av allt. En av flickorna i programmet, tio år gammal med en sjukdom som gör att vid tio års ålder endast är 65cm lång. Ändå är hon så bestulsam om att hon inte är mer annorlunda än någon annan.
Min mamma säger ofta till mig: "Det jag är mest tacksam för är att jag fått friska barn".

Det är sånt här som ibland får mig att undra om jag kanske skulle byta spår i livet. Jag borde bli dagmamma eller något. Kanske en person som är inriktad på att göra livet lättare för barn med komplikationer?
Eller så kommer jag på en hjälpande uppfinning och säljer den så jag håller mig till min redan utsatta bana?

En enda stor fundering..