Det är så det är!

Min svärmor sa något bra till mig: Vissa saker måste man göra upp med sig själv, och händer sedan något oväntat får man ta det efter vad man gjort upp med sig själv och leva med det.
Jag har jobbat med mitt psyke MYCKET på sista tiden kan jag lova. Vissa saker vill jag bara förtränga men inser snabbt att det aldrig kommer fungera.
Vissa saker ska helt enkelt bara rinna ut i sanden. Alrdig pratas om igen, suddas ut och försonas utan att gräva i svårgheterna.
Det är bara så. Jag kommer ALDRIG talar med er om detta. För enligt mig får ni skylla er själv att ni inte själva inser vad som gått snett, var när och hur.
Jag nådde min gräns, inte bara jag utan säkert alla inblandade. Men när jag väl nådde den gränsen brast allt och saker blev kanske inte så vidare bra. Men som jag förklarat, jag behöver min egen tid. Men när jag kommer tillbaka vill jag inte rota i gammalt. Jag har begravt allt och vill inte börja gräva efter det igen.
Om detta ska fungera måste ni låta det vara så.
Saker kommer säkert vara lite aviga till en början. Men det får vara så.
Jag kommer komma med ett leende på läpparna och leva som att inget hänt. För det är så jag vill ha det. När allt lagt sig mer kanske jag kan tänka om och kanske försöka gå tillbaka till det om det är det ni vill. Men i nuläget anser jag att det inte är nödvändigt.
Inte alls. Jag lägger allt bakom mig och tycker att alla ska göra det. Vi börjar på ny kula nu.
Jag saknar familjekänsla, så är det. Mina systrar, Sara och Sofie har jag alltid i ryggen. Men Sandra och Caroline, jag saknar er så det gör ont. Jag är stolt över er ska ni veta och Jag älskar er till tusen!. Jag kommer hem när Sandra,min lillan fyller 18!
PUSS