Ibland är det konstigt så snabbt saker och ting kommer till sitt slut.
För någon dag sen bestämde jag mig för att sätta mig själv i första hand och verkligen känna efter hur jag vill ha det.
Vad jag kom fram till var att om jag ska lyckas hålla mig kvar på banan och inte springa in i väggen igen så måste jag sluta på jobbet. Jag måste lyssna på min kropp som säger till mig att sluta oroa mig, sluta stressa och börja varva ner.
Kanske inte många som förstår sig på mitt val men det gör mig inget. För det är ju just det...mitt val.
Till och med Marcus och hans stöttande härliga familj som alla förespråkar att man ska ha jobb stöttar mig och tycker att jag gjort rätt som gör något för min egen skull. Älskar att de är så förstående och stöttande allihop. Likadant med min egna familj. Om man har ett jobb bara för att det ska vara så men att man mår dåligt av att gå dit och har ångest av bara tanken på det så ska man inte vara kvar.
Tur i oturen så hade jag inget kontrakt skrivet vilket innebär att jag kunde gå med omedelbar verkan. Kände mig lite som en badguy först när jag tänkte på att jag verkligen lämnar mina kollegor i sticket och att de nu måste hitta en till som kan jobba i jul. Tror inte de blir värst glada på mig och det gör lite ont. Speciellt Bettan, min favorit. Har verkligen haft jättekul med henne. Hon är en bra människa med underbar humor som liknar min.
Men återigen, jag måste vara självisk och se till mitt eget bästa. Så är det bara.
Jag känner en oerhörd lättnad av mitt beslut och nu ska jag passa på att njuta under julen och komma ordentligt på fötter för att börja pumpa ut cv:n och fixa sista månaderna i skolan.
Det känns så himla bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar