Tysthet

Jag är inget big fan av tysthet.

Ni som känner mig vet att min trut går i ett mest hela tiden. Men när jag är ensam hemma och totalt avkapad från mänsklig kontakt, då får jag lite panik. När klockan blir ett och jag inser att jag inte sagt ett ord till en enda kotte på fleeera timmar blir jag galen. Känner att det brinner i fingrarna efter att ringa någon som vill byta några ord. Kollar lite på tv tills jag återigen häpnas av att jag fått prata för lite under dagen. Spotify får gå igång på datorn, ljudet höjs och jag sjunger med i varje låt som spelas. Tills jag tröttnar.

Har i allafall fått packat det sista i köket och från lådorna i tvbäknen. Nu är det mesta klart för flyttlasset på onsdag. Är så glad att så många vill ställa upp och hjälpa mig. Resterande tiden från onsdag tills Marcus kommer hem igen ska jag spendera i HBG...Tror jag. Sovandes på en luftmadrass och endast ha tv:n kvar som möbel. Så är det när man vill flytta snabbt. Man får ta det som det kommer helt enkelt.

Så nu är jag trött på att inte prata längre...IGEN. Har ändå precis pratat med både Janet och bror. Han är snäll föresten min bror. Han fyller år på tisdag och ändå så hjälper han mig med att få bromsklossarna bytta på lilla Bettan. Älskade bror.

Nu tog filmen med slut....åh.