Nä detta får sluta nu.
Om det är något som är värre än att vara ensam så är det att ha ont och vara ensam.
Min katarr blir inte bättre alls. Tänkte sätta mig och dricka lite kärlekste nu och sedan försöka somna så jag slipper känna mer. Börjar bli orolig för att det ska vara gallan precis som det var för Mamma.
Jag är verkligen svag när jag har ont och är ensam. Får total ångest och tror att det värsta ska hända, just för att jag är ensam. Riktigt töntigt jag vet, men det kan minsann inte hjälpas. Sån är jag. Och just nu önskar jag inget mer än att ha Marcus hos mig. Få ligga i hans varma fanm och höra honom säga att allt kommer bli bra.
Tillbaka till den hemska verkligheten: Jag har inte tid att vara dålig.
Pust
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar