Japp. Det är fastställt. Jag är en konstig människa.
Jag intalar alltid mig själv saker och ting och hoppas sen på det bästa.
Som när Marcus åker iväg exempelvis. då intalar jag mig själv om att tiden kommer gå jätte snabbt och att det minsann ska bli skönt att få lite egen tid.
Men så går dagarna sakta förbi, oc för varje dag skanar jag honom allt mer och mer. Lika snabbt som det kändes bra känns det hemskt och jag undrar hur länge man ska kunna stå ut.
Men sen kommer jag lika snabbt på att det faktiskt är bra att vi är ifrån varandra lite, ni vet så man får sakna varandra så där hemskt mycket. Under fyra års tid har vi inte varit ifrån varandra mycket. Sist han skulle vara iväg en längre tid klarade jag inte av trycket och beställde tågbiljetter för att åka upp till honom i Jämtland. Men denna gången är det annorlunda. från den 9:e till den 22:e ska han vara borta. 13dagar. Även om jag emellanåt upplever det osm en total pina så gör det inget. Det är mycket som hänt på sista tiden. Vi ska flytta från HBG till Bjärnum, Marcus har fått nytt jobb och jobbar jättemycket, och han är så duktig på allt han gör. Som Mattias sa; Marcus är en person som lätt kan anpassa sig till situationer och personer. Jag är så stolt över min Marcus ska ni veta. Tillbaka till det där med att sakna. Det jag vill frå fram är att jag tror att det är bra för oss med lite tid för att sakna varandra nu. Marcus behöver tid för att ägna sig åt sitt stora intresse för jakten samtidigt som han får en chans att koppla av vilket han verkligen behöver. Jag får tid för att komma ikapp med mig själv och bearbeta kommande steg.
Jag kan inte säga det för många gånger så är de bara. Jag är så fruktansvärt lycklig just nu. Även som jag längtar ihjäl mig efter Marcus natt som dag så vet jag hur underbart det blir när han kommer hem och vi kan få börja med vår lilla lya tillsammans. Det mina vänner,det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar